Ilex

Sommarjärneken kommer från Nordamerika och är nära släkting till den vintergröna järneken bekant från blomsterarrangemang. Busken är tät och höjden varierar mellan en och tre meter och den bildar ett tättsittande grenverk med täckande blad. Sommarjärnekens prydnadsvärde utgörs av de röda bären, som när de väl mognat sitter kvar långt in i vintern. Honblommorna ger bär, medan hanblommorna behövs för pollineringen.

Sommarjärneken gynnar fuktiga, sura växtplatser men klarar sig också på våta marker med stillastående vatten. Den blommar bäst och ger rikligast bär på soliga ställen men den klarar sig också i skugga. I Nordamerika används sommarjärneken i massplanteringar intill vatten där de röda bären ger vattnet liv. Busken är sällan odlad i Europa fastän den med rätt genetiskt ursprung skulle klara sig bra i södra Finland. Till Arboretum Mustila har den hämtats i samband med fröinsamlingsexpeditioner från och med 1990 -talet.

Krypjärnek är en mycket låg risartad växt, som har fårade läderartade blad och stora röda bär. Den växer naturligt på ön Sahalin i ryska Fjärran östern samt på de Kuriliska öarna och på de åtta bergshöjderna i Japan. Ju högre upp den växer desto lägre blir den och desto smalare blir de städsegröna bladen.

Eftersom denna risväxt anpassat sig till karga förhållanden, kan man förmoda att den också skulle trivas hos oss, åtminstone där det varje vinter finns ett snötäcke. I Mustila har den trivts bra under många årtionden på den västra ändan av Sydsluttningen och den kunde odlas mera.

Amerikanskan Kathleen Meserve förstod krypjärnekens värde när hon började sitt korsningsarbete med att förädla vinterhärdiga järnekar. Korsningar mellan den och mera högväxta järnekar har gett många nya järnekssorter som det skulle löna sig att pröva även hos oss.

Järneken är ett städsegrönt träd som växer i västra Europa och som sedan förhistorisk tid har varit av särskild betydelse bla för kelter och romare. Järnek har alltid förknippats med julfirandet eftersom man trodde att växtens övernaturliga krafter var allra störst under vintersolståndet. Boningarna kläddes med grenar av järnek för att erbjuda skydd åt älvor och feer. Symboliken i de vintergröna bladen hänfördes också till den kristna jultraditionen i synnerhet i engelskspråkiga länder.

Järneken är inte tillräckligt härdig i Finland. Blå järnek (I. x meserveae) är den som kunde odlas i ett kyligare klimat. Bladen är inte lika stickiga som de hos järneken. Den blå järneken ingår i en grupp korsningar mellan den låga krypjärneken (I. rugosa) och järnek som fick sin början i New York på 1950 -talet. De första sorterna kom i handeln 1964 och sedermera har ytterligare sorter namngivits. Merparten av dessa innehåller förleden Blue i sina namn som syftar på de blåktiga bladen.

De mest kända sorterna hos oss är hanplantan 'Blue Prince' och honplantan 'Blue Princess'. Dessa planterades också på Arboretum Mustila där de har trivits på skuggiga och skyddade platser som Terrassen och intill Maaherranpolku. När hon- och hanplantor växer bredvid varandra utvecklar den senare röda bär som pryder busken långt in på hösten.