Larix decidua

Polsk lärk som förekommer på höglänta områden i mellersta Polen är en variant av lärkträdet (L. decidua). Trädet anses på grund av kottarnas form av ett antal botaniker vara en rudimentär mellanform av lärkträd och sibirisk lärk.

I den dunge med polska lärkträd som på 1920 -talet planterades i korsningen av vägen till Lepistö växer i dag de resligaste lärkträden inom Arboretum Mustila. Vid sekelskiftet mättes de högsta träden till över 35 m. Med sina grova krökta stammar och hängande grenar är de verkligen sevärda speciellt under våren när de nya barren spricker ut i sina klargröna nyanser. I Finland har polsk lärk har odlats sparsamt. Trädet är fullt härdigt åtminstone i södra Finland, sannolikt också mera norrut.

Lärkträdet kommer från bergstrakterna i mellaneuropa, närmast Alperna. Trädet klarar sig bra i de södra och mellersta delarna av Finland och ingår allmänt i de äldsta planteringarna av lärkträd i vårt land. Det har flitigt använts också som prydnadsträd. Trädets stamform är i snitt inte lika bra som tex stammen hos sibirisk lärk (L. sibirica), en egenskap som i viss mån begränsar trädets skogsekonomiska användning.

De äldsta lärkträden inom Arboretum Mustila kommer från Tyrolen i Österrike. De klarar sig bra i arboretet och har utvecklats till resliga, grovbarkiga träd. Hos odlade träd kan lärkträdskräfta förekomma, men till all lycka har så inte varit fallet på Arboretum Mustila i någon större utsträckning.

Lärkträdet har ekologiskt sätt mycket gemensamt med sin nära släkting sibirisk lärk och träden lämpar sig bra i samplanteringar i parker. På så sätt uppnår man en längre tid med granna och varierande höstfärger eftersom lärkträdet får sina höstfärger någon vecka senare än den sibiriska lärken. Det bästa sättet att skilja arterna från varandra är genom kottarnas form.