Malus

Den här apeln är det enda amerikanska äppleträdet som växer naturenligt väster om Klippiga Bergen. Fastän man vet att arten är köldhärdig har det odlats i mycket liten utsträckning i Finland. I sitt hemland har man inte insett trädets prydnadsvärde, också om de avlånga frukterna gör arten unik bland prydnadsaplar. Däremot används trädet i sina hemknutar som grundstam för andra äppelträd för att de skall klara sig på besvärliga, leriga och våta växtplatser. Den amerikanska ursprungsbefolkningen har på olika sätt använt växten inom naturmedicin men i våra tider har den vad man vet ingen medicinsk användning.

Trädet tar sig formen av träd eller buske med brun och uppriven flagande bark. Långskottenas blad är på endera eller båda sidorna djupt flikade och den ovala frukten är gul eller rödaktig.

På Arboretum Mustila planterades trädet sommaren 2003 i Nordsluttningen och Snickarbacken. De har förblivit buskartade och till storleken under 3 meter. trädets härdighet är tillräcklig för växtzon III, men fröer med härdigare genetiskt ursprung kan vara tillgängliga.

Den rikliga vita blomsterprakten i den styvgrenade och stickiga busken är en intressant nästan drömlik kombination. Samma spänningar uppstår om hösten när de mörka risiga grenarna pryds av otaliga små och röda äpplen. De här kombinationerna förekommer hos bukettapeln som däremellan dessutom hinner klä sig i gula och röda höstfärger.

Busken kommer från Japan och den koreanska halvön, den är bred och bildar lätt ogenomträngliga buskage där den planteras. Bladen på långskottena är tydligt treflikiga medan de blommande korta grenarnas blad är helbräddade och mindre. De vita blommorna sitter i grupper om 5 och i knoppstadiet är de vackert röda.

Inom Arboretum Mustila växer bukettapel i rikliga mängder på olika växtställen också i styv lera. I motsats till de flesta äppleträd blommar det också i halvskugga, bla i gläntor i skogen. Bären sitter kvar långt in på hösten och i förvånansvärt hög grad har bukettapeln lämnats i fred av haren.

Vildapeln växer i naturligt tillstånd i huvudsak i Europa men i Finland endast i de sydvästra delarna av landet. Trädet är fridlyst i hela landet förutom på Åland.

Vildapeln kan ha tornar, hela bladskivor och är en sambyggare med vita blommor. Blommorna sitter ofta i grupper om fem och deras kronblad rör inte vid varandra. Undersöker man blomman finner man en pistill med femgrenad spets, som vuxit ihop av fem pistillkroppar. Frukten är grön, högst 3 cm lång, med rester av täckbladen i spetsen och fruktköttet är hårt och surt.

Vildapeln korsar sig gärna med andra odlade och förvildade äppelsorter och äktheten kan därför vara svår att bestämma. I motsats till vildapeln är den sterila apelns (Malus pumila) unga grenar och bladskivor håriga.