Nikkarinmäki

Det blommande ståtliga surkörsbäret är ett litet träd utan taggar vars tunna grenar böjer sig med stigande ålder. Grenarna hänger inte som hos sötkörsbäret (P. avium). Surkörsbäret blommar på våren vid bladsprickningen med vita blommor i grupper om 2-5 och körsbären mognar till hösten i klarröda, mörkröda eller brunröda nyanser. Sorterna av surkörsbäret indelas i två kategorier efter sina frukter, dels amareller som har klara färger, dels moreller med mörka färger. De sura bären kan man gärna avvara men de lämpar sig bra till konservering och i sylter.

Surkörsbäret är en gammal eurasisk odlingsväxt som man inte någonstans påträffar i naturligt tillstånd. Enligt statspomologen Smirnoff odlades 'Yleinen Ruskeakirsikka' i åbotrakten redan på 1700 -talet. I Finland förekommer nuförtiden tiotals sorter av vilka en, dvs morellen 'Mustilan kirsikka' härstammar från utkanterna av arboretet intill Mustila gårds fruktträdgård.

Tidigare odlades surkörsbäret rotäkta. Därför utvecklar busken rotskott på sina gamla växtplatser som med tiden utvecklas till ogenomträngliga snår eller skogspartier som man påtraffar vid ruiner av gamla byggnader.

Sötkörsbäret är ett frukt- och skogsträd som oftast saknar rotskott och som växer sig större än surkörsbäret (Prunus cerasus) som är bekant från hemträdgården. Också i finska förhållanden kan trädet bli ett stamträd om 5 till 10 meter. Stammen är rödbrun och blänkande, med tvärstrimmiga mönster, och de yttre lagren i barken lossnar i stora flagor på tvären. Grenarna är upprätta och hänger inte som hos surkörsbäret. Sötkörsbäret har vita flockblommiga blomställningar som avtecknar sig vackert mot de utspruckna löven. Frukten är oftast djupt röd, ibland gul eller nästan svart, söt eller syrlig. På naturligt växande träd är bären stora som fingerspetsar men betydlig större hos utvalda fruktträd. Det är dessa bär som saluförs i torghandeln om somrarna i Finland, oftast är de importerade från Sydeuropa eller Turkiet.

Sötkörsbäret är relativt frostkänsligt i Finland. Det kan rekommenderas för odling endast på Åland eller vid sydkusten också om ett antal lyckade försök har gjorts längre in i landet. Av de försöksplantor som Arboretum Mustila erhöll från mellersta Sverige på 1990 -talet återstår idag fem ståtliga träd. Read more »

Den amerkanska humleboken är ett litet yvigt träd i skogsbrynet. Dess väldiga utbredningsområde sträcker sig från bergen i Guatemala och Honduras till lundskogszonens nordgräns i Kanada i södra delarna av Manitoba, Ontario och Quebec, därifrån frön hämtats till Mustila från insamlingsresorna 1993 och 1996.

Den amerikanska humlebokens frukthängen påminner mycket om humlens (Humulus lupus) kottar, och det har get trädet dess namn. Under goda fröår fyller de dekoratina hängena nästan helt trädets lövverk från medlet av sommaren. Hängena skiftar färg om hösten från grönvitt till brunt och samtidigt får bladen sin gula höstfärg.

Humleboken växer bäst delvis i skydd av andra träd på fuktig lundmark, men verkar även trivas rätt väl i lundaktig moskog.