Forsythia

En av de första forsytiorna som hämtades till Europa var den kinesiska forsytian. Den skotske botanikern Robert Fortune fann busken i trädgården hos en mandarin och senare också i ett närliggande bergsområde där busken växer vild längs bäckar och floder. I Europa korsade man den med hängforsytia (F. suspensa) och på det här sättet kom hybridforsytian (F. x intermedia) med sina ståtliga blommor till världen.

Den kinesiska forsytian är en upprättväxande, högst 3 meter hög buske med klargröna grenar och smala blad som är sågtandade endast längs en tredjedel av bladfoten. Som andra forsytior blommar den tidigt om våren på bar kvist.

I Finland har man endast ringa erfarenheter av att odla busken. Enligt uppgifter i litteraturen är busken känslig i klimat som liknar Finlands. I Azaleasluttningen på Arboretum Mustila planterades busken år 2010 i en liten grupp i hopp om vårblomning. Denna har man också kunnat njuta av i ett antal år eftersom den kinesiska forsytian blommar sist av alla forsytior och blommorna är därför skyddade mot frostnätter om våren.

Tidigt om våren i april-maj öppnar sig de små stjärnformiga blommorna i skaftens eller fjolårsskottenas bladveck. Efter blomningen känns busken lätt igen på sina blad och sitt växtsätt. Bladen är mörkt gröna, brett ovala och trubbiga. Buskens grenar är bågformat förgrenade, den är bredväxande och bildar rotskott.

De välkända växtjägarna Takenoshi Nakai och E. H. Wilson fann den tidiga forsytian under samma år 1917 i samma område i Kumgangsan eller vid Diamantberget i mellersta Korea. Den tidiga forsytian är en av få representanter för sitt släkte som är vinterhärdig i Finland. På Arboretum Mustila har den odlats sedan 1930 -talet. Buskarna övervintrar bra men blomningen kan vara sparsam.

Forsytian väcker berättigad uppmärksamhet i sin vårliga blomsterprakt. Förutom den sedan tidigare i Finland odladetidiga forsytian (F. ovata) samt kanadaforsytian (F. 'Northern Gold') kunde man önska att den mycket lovande manchuriska forsytian skulle vinna i popularitet. Den manchuriska forsytian som kommer från ett mycket begränsat område i nordvästra Kina har i vårt västra grannland Sverige ingått i sortimentet av E-märkta plantor, och amerikanerna anser busken vara en av de mest frosthärdiga arterna av forsytia. Också i Finland har den odlats länge men endast i ett fåtal samlingar.

De gula blommorna hos den manchuriska forsytian är större än hos de flesta andra forsytiorna och den inleder sin blomning tidigare, på Arboretum Mustila redan i maj. Också bladen är aningen rundare och större än hos övriga forsytior. På hösten blir bladen gulorangefärgade och en del av bladen faktiskt vinröda. Den upprättväxande forsytian blir en dryg meter hög buske, som med tiden breder ut sig med rotskott.