Lammastarha

Den robusta vresalmen, är ett i våra dagar för många obekant och i ringa omfång använt inhemskt ädelträd. I Finland förekommer det i Tavastland bl a vid Vanajavesis stränder som ett typträd och det kan i frodiga strandskogar under århundradenas lopp uppnå en diameter på över 1 meter. Vresalmen har i finskan flere olika lokala benämningar som kynnepää, luokki och vemmelpuu.

Kynnepää är benämningen på nack och ryggsenor hos djur och vresalmens läderaktiga bark änvändes tidigare i hållfasthetskrävande surrningar. Benämningarna luokki eller vemmelpuu användes i Tavastland. (Vemmelpuu = lokträd, vemmel = båge, luokki = krum).

Ungträdena har klena grenar, men de utvecklas så småningom till kupolformade träd med breda kronor och knöliga stammar. Vresalmen har rödbruna, flockblommiga blomställningar innan lövsprickningen och täcks av en rödtonad slöja under pågående blomning.

I början av sin tillväxt är vresalmen snabbare än skogsalmen (U. glabra). Efter plantperioden är bladen ovanpå släta, medan skogsalmens blad är sandpappersaktigt sträva. Senast kring midsommaren mognar fröerna som till utseendet är runda, vingkantade, franskantade och ungefär 1 cm långa smånötter. Read more »

Näverhäggen kan inte mäta sig med häggen när det gäller blomning men den väcker ändå uppmärksamhet genom sin vackra bark på stam och grenverk. Barken är vackert gult kopparfärgad och glänsande och den lossnar i stora flagor. Trädet växer snabbt, det har varken rotskott eller tornar, det är litet, men får en bred bladkrona när det åldras. Som flere andra arter av släktet Prunus utvecklar näverhäggen sidogrenar som utgår från samma ställe i stammen, vilket gör att grenarna lätt bryts av i stormvindar eller av snömassor. Å andra sidan ger en snedvriden träruin ett skulpturalt intryck långt efter det att trädet har passerat sin ungdoms blomstring. Höstfärgen är vackert gul och bladen fälls tidigt.

Näverhäggen förekom tidigare endast i samlingar i Finland tills den började odlas i början av 1970 -talet. Trädet planterades på Arboretum Mustila redan på 1910 -talet och stammen hos det största exemplaret var 1959 över 30 cm i diameter. I våra dagar förekommer flere träd med olika genetiskt ursprung som skiljer sig från varandra bla genom stammens färger.

Ryssen Mitsurin korsade näverhägg med surkörsbär (P. cerasus). Frukterna blev inte lika stora som hos föräldrarna.

Asklönnen kommer från Nordamerika. Av amerikanska lönnar har asklönnen utbrett sig allra mest. Utseendemässigt avviker den tydligt från andra arter av lönn eftersom bladen påminner om dem hos asken (Fraxinus). De är ändflikiga, oftast med fem sammansatta blad. Höstfärgen är gul.

Asklönnen är en tvåbyggare där hanplantorna har täta småblommande och kvastformade blomställningar medan honträden har långa, hängande klaseformade blommor. Trädet blommar tidigt på våren på bar kvist, och i synnerhet hanblommorna kan vara imponerande. Asklönnen är ett snabbväxande pionjärträd. Det har i Kina använts till att stävja erosion och har därför spritt sig och förvildats.

I Arboretum Mustila växer asklönnen bla i Fårhagen intill lunden med vresalmar (Ulmus laevis). Fröerna har man fått via insamlingsexpeditioner.