Ulmus

Den robusta vresalmen, är ett i våra dagar för många obekant och i ringa omfång använt inhemskt ädelträd. I Finland förekommer det i Tavastland bl a vid Vanajavesis stränder som ett typträd och det kan i frodiga strandskogar under århundradenas lopp uppnå en diameter på över 1 meter. Vresalmen har i finskan flere olika lokala benämningar som kynnepää, luokki och vemmelpuu.

Kynnepää är benämningen på nack och ryggsenor hos djur och vresalmens läderaktiga bark änvändes tidigare i hållfasthetskrävande surrningar. Benämningarna luokki eller vemmelpuu användes i Tavastland. (Vemmelpuu = lokträd, vemmel = båge, luokki = krum).

Ungträdena har klena grenar, men de utvecklas så småningom till kupolformade träd med breda kronor och knöliga stammar. Vresalmen har rödbruna, flockblommiga blomställningar innan lövsprickningen och täcks av en rödtonad slöja under pågående blomning.

I början av sin tillväxt är vresalmen snabbare än skogsalmen (U. glabra). Efter plantperioden är bladen ovanpå släta, medan skogsalmens blad är sandpappersaktigt sträva. Senast kring midsommaren mognar fröerna som till utseendet är runda, vingkantade, franskantade och ungefär 1 cm långa smånötter. Read more »

Den japanska almen är i en nyckelposition i kampen mot almsjuka (Ophiostoma ulmi). Almsjukan har utrotat en stor de av almarna i mellersta och västra Europa samt i Nordamerika. Den japanska almen har den bästa motståndskraften mot sjukdomen.

Japansk alm är ett tom 30 meter högt träd med bred krona men man känner till också buskformade japanska almar. Bladen är 8-12 cm långa och grenarna är hos vissa ursprung korkartade vilket gör dem prydliga också under vinterperioden.

De japanska almarna inom Arboretum Mustila har dragits upp av fröer erhållna från Kanada på 1990 -talet. De har visat sig långsamtväxande och håller bokstavligen på att hamna i skuggan av de andra almarna vid dammen intill Azaleabranten.

Skogsalmen förekommer naturenligt i södra Finland men ytterst sällan och endast på små, enskilda fyndplatser, oftast vid skogsbäckar. Planterad klarar den sig tom i Uleåborg.Till sin utbredning är den ett europeiskt trädslag som förekommer från de Brittiska öarna till västra Ryssland i områdena mellan Svarta havet och Kaspiska havet.

Skogsalmen försöker ibland komma till rätta också på torra växtplatser men är då långsamtväxande. Lundartade, fuktiga sluttningar och bäckstrandslundar är de ställen där skogsalmen trivs bäst. Barlövad känns skogsalmen lätt igen på sina vassa grenvinklar och uppåtriktade grenar. I motsats till vresalmens (U. laevis) kupolformade krona är skogsalmens krona flerstammig och smalt tornformad. Skogsalmens omvänt äggformade och ovanpå sträva, sandpappersliknande blad skiljer sig tydligt från vressalmen, vars blad är släta på övre sidan. De vingkantade smånötterna är nästan lika stora som euroslantar.

Vilda skogsalmar är fridlysta. Oftast ser man skogsalmen som ett parkträd i Finland. I skogsnäringen med ädla trädslag har skogsalmen ibland odlats för sitt värdefulla virkes skull även om det är utmanande att odla den till stockträd. Read more »