Juglans

Den nordamerikanska svarta valnötens nordligaste naturliga förekomster är i de södra delarna av området kring de Stora sjöarna. Svart valnöt är den största och mest långlivade valnötsarten. Den blir flera hundra år gammal och och kan bli 50 meter hög på de bästa växtplatserna. Stammen är lång och rak och bibehåller sin resning även som gammal.

Den svarta valnötens blad är glänsande, mindre och flera än hos övriga valnötsarter. Frukten en nästan rund nöt med tjockt och skrovligt skal är ätbar. I sina hemtrakter producerar trädet både ätbara nötter samt vackert och dyrbart virke. För nötproduktionen har man valt tunnskaliga sorter.

I Finland växer sedan gammalt endast enstaka exemplar. Till Mustila har man sedan år 1993 valt fröer från de nordligaste odlingarna av trädets naturliga utbredningsområde. Plantorna från dessa partier har visat sig vara otroligt vinterhärdiga. De unga träden har redan blivit rätt ståtliga bland annat på Arboretets gård och vid vägen till Pohjoisrinne (Nordsluttningen) bredvid plantodlingen.

Manchurisk valnöt trivs bäst i lundar med näringsrik jord. Trädet är stort, bredvuxet och ofta mångstammigt. De matta blågröna bladen är sammansatta och kan på rotskotten vara över en meter långa, och stannar därför i minnet på den som besöker Etelärinne (Sydsluttningen) i Mustila.

Den manchuriska valnöten är hemma från trakter med kallt inlandsklimat och är den vinterhärdigaste arten i släktet. Trädet har odlats under ett århundrade i Finland, men är rätt sällsynt. På Mustila växer redan stora träd odlade från frön som den ryska fröhandlaren Ptitšin levererade på 1930-talet från Manchuriet, samtidigt med andra valnötsfröer.

Manchurisk valnötens frukt är en rätt stor nöt som mognar i oktober. Nötterna kan ätas på samma sätt som valnötter J. regia, men de är tjockskaliga och svåra att klyva. Ekorrarna är mycket intresserade av nötterna och om höstarna hörs det kännspaka ljudet av mejseltändernas knaster.

Grå valnöt växer i nordöstra delen av USA och mera sällan i sydligaste Kanada. Det är ett stort mångförgrenat träd med grå stam och bred krona. De dekorativa bladen är 25-50 cm långa, med 11-19 småblad. Blommorna är oansenliga, men frukten är en intressant 6-8 cm lång stenfrukt, nöt, som mognar i september. Den är delad i sektioner med fårat skal och vassa kanter som man kan skära sig på.

I Amerika har man för odling utvalda provenienser och sorter vars skal lättare kan delas och innehållet fylligare. Nötterna är smakliga. Grå valnöt är ett vanligt prydnadsträd ute i världen.

På Mustila väcker valnötsträden med sina dekorativa blad uppmärksamhet. De hör till den gamla grundfloran på Etelärinne (Sydsluttningen). Den får höstfärg senare än släktets härdigaste art, manchurisk valnöt, men höstglöden är även hos denna art vackert gul varje år.