Corylus

Den amerikanska näbbhasseln har fått sitt namn av det hornliknande skyddet kring nöten. Latinets cornus betyder horn. Nötterna är större än hos vår inhemska hassel (C. avellana), välsmakande och förutom människan är också ekorren intresserad av dem. Till förtret för plockarna har nötens omgivande skydd en stickande hårighet.

Den amerikanska näbbhasseln är flerstammig och upprättväxande som hasseln (C. avellana) men den förblir ändå klart lägre än denna. Växtsättet är tätare, mera upprätt och buskaktigt, och till alla delar mera städat och den amerikanska näbbhasseln skulle vara ett utomordentligt träd med olika användningsmöjligheter ifall det bara förekom i odling.

Den amerikanska näbbhassel som växer i Arboretum Mustila har sina genetiska ursprung i västra och östra Nordamerika och vardera ursprunget har klarat sig bra också i magrare jordar. Med rätt ursprung för finska förhållanden kunde den amerikanska näbbhasseln väl klara sig i växtzon IV.

I motsats till den inhemska hasseln (Corylus avellana) blir turkhasseln ett stort, enstammigt träd med en regelbunden kägelformad krona.Barken är vackert korkartad och kork bildas också i grenarna som till sommaren skyms av det täta vackra bladverket. På hösten mognar de ätbara men mycket små nötterna i grupper om 3-8 nötter, envar omgiven av ett smalflikigt skydd.

Turkhasseln kommer från sydöstra Europa och västra Asien. Den växer naturenligt i färska, näringsrika, skuggade blandskogar och uppe i bergen på över 1000 meters höjd. Eftersom turkhasseln också klarar av luftföroreningar i städerna används trädet som prydnadsträd i Mellaneuropa och Nordamerika. Trädet tycks klara sig i sydvästra Finland och också på Arboretum Mustila har turkhasseln tillsvidare klarat sig bra efter att den acklimatiserats.

Hasselns naturliga utbredningsområde täcker de västra delarna av Asien och Europa allt från medelhavskusten till mellersta Skandinavien och Finlands kuster. I Finland förekommer hasseln i näringsrika lundartade och blandskogar. Den föredrar sluttningar och bergigt underlag och trivs i skyddet av lundartad skog.

Hasseln med finskt genetiskt ursprung planterades på Arboretum Mustila i den varma, lundartade sluttningen i sydost senast på 1910 -talet. Av allt att döma har man vid planteringen också tagit buskarnas ätliga bär med i beräkningen. Höga barrträd ovanför buskarna ger en lämplig skugga åt Hasselsluttningen. De höga utåtriktade stammarna bildar pelarvalv som i maj är ljust gröna, på sommaren djupt gröna och till hösten vackert gula. När bladen vuxit till sin fulla storlek skuggar busken effektivt sitt växtunderlag. Bladen fälls till marken och bildar förmultnade ett bördigt växtunderlag till fortsatt nytta för undervegetationen och perennerna.

Gula hanhängen pryder buskarna tidig vår. Efter pollineringen bildas hos honblommorna nötter inlindade i ett skydd av hopvuxna hjärtblad. När bladen öppnar sig i september är nötterna mogna att plockas. Insamlingen av nötter i augusti och september är en viktig årlig sysselsättning inom arboretet. Också ekorrarna deltar gärna i arbetet.