Abies

De regelbundet uppsvängda grenarna anser många att ger fujigranen ett mycket japanskt utseende. Tack vare sitt vackra växtsätt och de täta, undertill skinande vita barren är fujigranen ett av mest omtyckta och dekorativa barrträden på Mustila. På Pohjoisrinne (Nordsluttningen) finns två fujigrandungar, den äldre är troligen planterad på 1930-talet, den yngre år 1995.

Fujigranen förnyas mycket naturligt på Mustila. I skydd för frost och på bördig mark i skogen eller som gårdsträd växer fujigranen snabbt och är lättskött. Den tål till och med kraftig skuggning och trivs bra på samma skogsmarker som den inhemska granen.

Den höga och smala pichtagranen är den för finländarna mest bekanta ädelgranen. Den är också det första främmande barrträdslaget som odlades i Mustila. Pichtagranen, eller som den tidigare kallades sibirisk ädelgran, är mycket använd som park- och trädgårdsträd, speciellt på 1800-talet. Dess hängande grenar och smala förgrenade toppar kan man numera anse vara utmärkande för det finländska kulturlandskapet.

De närmast belägna naturliga bestånden av pichtagran växer vid Norra Dvinas utlopp cirka 400 kilometrer från Finland. Den trivs inte bra ens exempelvis på de brittiska öarna.

Pichtagranen växer regelbundet som ung, blir högvuxen och håller sin smala form, men toppen förgrenas senare och trädet får personligt utseende. Trädet är‍ härdigt i nästan hela Finland och självsår sig från frö även i skogsförhållanden. På Mustila växer de ståtligaste träden på arboretets gårdsområde.

Sachalingranen är ett snabbväxande barrträd som passar både som prydnadsträd och för träproduktion. Det växer snabbt till timmerträdsstorlek, och verkar vara en rätt långlivad ädelgran. På bördig mark tävlar det med våra inhemska träd som virkesråvara. Kvistarna i den breda toppen växer lite snett uppåt i "japansk" stil, och det skrangliga unga trädet med långa täckande barr utvecklas till ett mycket tätt och yvigt träd. Sachalingranen växer naturligt på öarna Sachalin, Kurilerna och Hokkaido.

På Mustila växer två varieteter, var. sachalinensis och var. mayriana, den senare har kortare barr. Trots att sachalingranen är en rätt maritim art trivs den utmärkt på Mustila och självsår sig på växtplatsen. Skogsdungen på Mustila är därför full av små fröplantor.