Tilia

Silverlinden som växer i sydöstra Europa och Mindre Asien är en av fyra europeiska lindarter. Dess naturliga växtplatser är torra, näringsrika skogsmarker. Silverlinden är ett styvt upprättväxande robust träd med slät stam och krona som en regelbunden kulle. Blomställningen har 5-10 blommor, frukten är 6-8 mm, äggformad och svagt kantig. Silverlindens speciella kännetecken är den gråa, nästan vita, mycket täta stjärnbehåringen på bladens undersida och unga grenskott. Blad som rör sig för vinden blänker turvis mörkgröna och silverglänsande.

Silverlinden används i Europa och Nordamerika som prydnadsväxt i parker och på gårdar. Tillsvidare har den använts sparsamt i våra städer. Hos oss trivs den i de allra sydligaste delarna av landet.

På Mustila växer silverlindar i västra ändan av Etelärinne (Sydsluttningen). De är planterade på 1920-talet.

Den vetenskapliga positionen för sibirisk lind är fortfarande oklar. På sina naturliga utbredningsområden utgör trädet en konsekvent fortsättning på den eurasiska skogslinden (Tilia cordata) vars utbredningsområde sträcker sig till trakterna av Tomsk. I ryskt källmaterial används fortfarande den från skogslinden åtskilda benämningen sibirisk lind (T. sibirica). Forskare i sibirisk växtlighet kallar den Krasnojarski lind.

Skogar med sibirisk lind skiljer sig från växtplatserna för skogslinden genom att den sibiriska linden förekommer i sibiriens fuktigaste områden. Den årliga nederbördsmängden kan uppgå till över 1800 mm och snötäcket blir över 2 meter djupt vilket gör att marken undertill är tjälfri. Sålunda förmultnar nerfallna löv helt och hållet till våren. Träden är långsmala utan grenar nertill och ofta skadade av rostsvamp som kan bildas genom kondens i samband med andningen. Rostsvamp är inget problem i Finland på grund av våra torrare förhållanden.

Inom Arboretum Mustila förekommer den sibiriska linden ofta i små grupper eller i skogsdungen vid Nordsluttningen som planterades år 2003. Träden har klarat sig bra också på lerjordar, men allra bäst i näringsrika sluttningar.

Bohuslinden är ett imposant, doftande träd när det står i full blom. Dess utbredningsområde är det europeiska fastlandet. Det är ett stort träd med med en knöl- och skottfri stam och regelbundet rund krona. Bohuslinden har stora blad, större än skogslinden. Blomställningen är solfjädersformad och hängande med 2-5 blommor. Frukten är ofta storvuxen, mer eller mindre tydligt femkantig. Den är inte lätt att klämma sönder mellan fingrarna.

Bohuslinden är den nästviktigaste naturliga europeiska lindarten. Den odlas allmänt som parkträd. I Finland kan den odlas nästan i höjd med Uleåborg. Den i parker vanliga knölstammiga parklinden Tilia x europaea är en korsning mellan skogslind T. cordata och bohuslind.

På Mustila växer stora bohuslindar i västra ändan av Pähkinärinne (Hasselsluttningen) nära Tammimetsä (Ekskogen) bland askar (Fraxinus excelsior) och ekar (Quercus robur). Tillsammans skapar de stämning av ädelträdslund.